Listor / Berzan / Absoluta tystnadsplikten
Argument för:
Ifall denna skulle tas bort skulle många människors förtroenden för bikten och kyrkan raseras och detta kanske skulle ge upphov till att syndare som tror på att de kan få hjälp av Gud helt enkelt ger upp och inte vågar bikta sig inför prästerna och få visa råd till deras situation.
Ur prästernas perspektiv kan det vara bekvämt att slippa ta ansvar och glömma plikten man har som medmänniska att förhindra att andra far illa.
Argument mot:
Det säger sig självt att vi kommer få ett bättre samhälle om vi anmäler förövare snarare än skyddar dem.
De övriga yrkesgrupperna som arbetar med barn och ungdomar har till och med anmälningsplikt om de upptäcker missförhållanden, varför skulle inte präster med ha det?
I ett sekulariserat samhälle som idag är det inte någon diskussion om en tros-fråga inom kyrkan, snarare en etik och samhällsfråga om vad som är rätt och fel.
Enligt mig borde prästernas unika (absoluta) tystnadsplikt avskaffas och de borde hållas inom samma ramar som psykologer och läkare. Att möjliggöra fortsatta övergrepp och andra grova brott är ett brott i sig mot medmänskligheten. Även från ett pliktetiskt perspektiv kan man se det som en medmänniskas plikt att förhindra att andra far illa.
Från ett konsekvensetiskt synsätt spelar det ingen roll om handlingen att bryta mot tystnadsplikten så länge konsekvensen blir god vilket i detta fall är mest troligt att den blir eftersom personen som blivit skadad får hjälp på både lång och kort sikt. Konsekvenserna blir dessutom positiva för alla inklusive förövaren som långsiktigt kan få hjälp. Argumenten ger dessutom uttryck för ett sinneslagsetiskt perspektiv förutsatt att prästens vilja är god då motivet är att hindra att en eller flera människor far illa ut.
Från ett pliktetiskt perspektiv blir mitt ställningstagande om att avskaffa den absoluta tystnadsplikten problematisk eftersom präster och religiösa tror till 100% att kyrkans/religionens regler och traditioner är på fullaste allvar. Från denna synvinkel bryter prästen mot en av sina största plikter och församlingsmedlemmarna kanske inte längre får förtroende för hen och struntar i att bikta sig. Man måste dock också resonera kring vad denna plikt grundar sig på och om de finns flera plikter som är viktigare i olika situationer. Allt kanske inte är svart eller vitt utan plikten att hjälpa sin medmänniska kanske är viktigare än en generell plikt som ej är anpassad efter den specifika situationen.
Finns dock problem inom konsekvensetiken också eftersom alla faktorer inte vägts in än och det är mer än bara kortsiktiga konsekvenser. Ja det stämmer att kortsiktigt är det goda konsekvenser för de utsatta som t.ex. slipper bli misshandlade eller sexuellt övergripna. Men vad skulle hända om alla religiösa i samhället skulle förlora förtroendet eller inte kände sig säkra under t.ex. bikten? Kanske det skulle leda till att de slutade bikta sig och få själavård och då inte heller viktig rådgivning för svåra situationer vilket i sin tur skulle kunna innebära att vi kanske skulle bli mer och mer misstänksamma mot saker och ting samt påverka oss illa psykiskt. Men det går inte bortse att vi lever i ett sekulariserat samhälle där kyrkan blir allt mindre och mindre viktig. Kanske det bara skulle medföra positiva konsekvenser både lång och kortsiktigt men det kan man inte veta först efter tystnadsplikten avskaffats.
Ett sinneslagsetiskt perspektiv på detta dilemma förutsätter att prästen vet vad som är bäst i varje situation vilket vi dock inte kan förutsätta eftersom våra sinnen är mycket skiftande och lättpåverkade samt är starkt påverkade av vår uppväxt, erfarenhet och levnadsförhållanden. Jesus predikade oftast om sinneslagen men utgår från att alla människor handlar i kärlek vilket kan bli mycket svårdefinierat eftersom ingen kan säga vad en persons sanna avsikter är.
Publiceringsdatum: 2013-12-03