Listor / Berzan / Malala Yousafzai – Retorik analys
Malala Yousafzai föddes år 1997 i Pakistan och höll ett argumenterande tal inför FN förra året om allas rättigheter till att gå i skolan. Det va första gången hon pratade sedan hon blev skjuten enligt Sveriges Telvision. Dagen har officiellt blivit tillkallad Malaladagen av FN. Malala är mycket i engagerad i mänskliga rättigheter och särkilt kvinnors rätt till utbildning.
Malalas exordium (inledning) börjar med att hon förklarar hur denna dag som deklarerats henne från FN inte tillhör henne utan alla som höjer sina röster för deras rättigheter i samhället. Hon berättar att hon enbart är en av flera miljoner som blivit skadade av terrorister. Efter detta går Malala vidare genom att berätta en narratio (form av berättelse) hur hon och hennes kompisar blev skjutna av talibanska terrorister men överlevde. Här använder hon sig av pathos för att publiken ska empatisera med henne eftersom hennes beskrivande av händelsen väcker starka känslor och speciellt när publiken har lättare att måla upp ett scenario med henne eftersom hon står precis framför dem till skillnad från resterande av de miljoner skadade som de inte haft någon kontakt med.
När narration är avslutad går talet över till den tredje delen, propositio. Malala förklarar nu att hon inte är här för att berätta om personliga upplevelser eller några hämningar. Hon presenterar sin tes om alla barns rättigheter till utbildning. Efter det förklarar hon översiktligt sin lösning igen där hon menar att det enda sättet att stoppa talibanerna och deras kommande söner och döttrar är att utbilda dom.
I första argumentet berättar varifrån hon lärt sig att finna barmhärtighet, arv av förändring, filosofin om icke-våld och förlåtelse. Enligt mig menar Malala att utan utbildning och kunskap om de nämnda personerna, deras moraler och filosofier så kan de sluta med samma ondska som för talibanerna men att om de hade lärt sig lika mycket som hon själv lärt sig hade de sett världen med helt andra glasögon. Här stärks argumentet av både ethos och logos. Om man lär sig moralen som dessa personer har kommer man själv att bli mer vis och påläst. Utan utbildning för alla barn kommer man inte lära sig denna grundläggande moral vilket är ganska logiskt och ett bevis på detta är de obildade talibanerna.
I andra argumentet förklarar Malala hur rädda extremisterna är för utbildningens makt. Hur pennan har mer makt än pistolen. När hon blandar in ord som vapen asocierar man till narratioberättelsen i början vilket delvis kan göra detta till ett pathos-argument men mestadels logos. Att ju mer man utbildar barnen desto mindre rädda och inskränkta blir de som vuxna och på det sättet förhindra allt hat och våld mot bildade personer.
I det tredje argumentet berättar Malala hur en kille i hennes skola menar att talibanerna är emot utbildning enbart för att de själva inte kan läsa vad som står i böckerna. De tror det står att Gud förbjudit tjejer att gå i skolan när det egentligen står tvärt om, deras rättigheter, om inte till och med deras skyldigheter att gå i skolan. Detta är ett ethos-argument då det försöker förklara hur oetiskt det är att utnyttja en hel religion för personliga vinningar.
Det fjärde och sista argumentet är ett pathos-argument där Malala förklarar hur många oskyldiga och fattiga som drabbas av allt krig. Och hur dessa krig hindrar barn från att gå till skolan. Hon försöker tydligt beskriva hur många som lider för att väcka så starka känslor i publiken som möjligt. Detta argument förstärks dessutom av ett ethos-stödargument där Malala menar hur fattighet, ignorans och rasism är de största problemen som strider mot grundläggande rättigheter.
Stilen i talet är mycket skickligt och det märks tydligt att Malala vet hur hon framför talet på ett proffisionellt sätt anpassat efter både syfte och mottagare. Dispositionen är tydlig och med hjälp av uttrycken "Dear sisters and brothers" och "Dear brothers and sisters" hjälper Malala publiken att bli mer förberedd på att en ny del av talet har börjat. Anledningen till varför hon vänder fram och bak på bror och syster är för att ytterligare visa sina starka värderingar när det kommer till jämnställdhet mellan könen samtidigt som hon skapar en vi-känsla. En känsla av gemenskap och tilltro till talaren som gör det lättare för Malala att få fram sitt budskap till publiken.
Antiteser är en viktig stilfigur som påträffas i talet ett flertal gånger. En av de mest tydliga gångerna är efter narratio-berättelsen då Malala använder sig av antiteser på ett mycket stilistiskt skickligt sätt genom att förklara hur terroristerna inte ändrade hennes liv någonting förrutom att de bytte ut hennes svaghet, rädsla och hopplöshet mot styrka, makt och mod. Detta för att fånga publikens uppmärksamhet mer genom att våra hjärnor hittar sambanden mellan dessa motsatser och fokuserar bättre. Men den största effekten blir att man ser kontrasten mellan dessa tre och det tillämpas en stark betoning på vad som är bra och dåligt eller rätt och fel vilket leder till att budskapet förs fram lättare eller att uttryckskraften i tesen stärks. Några fler exempel på antiteser kan man höra när hon säger "we realise the importance of light when we see darkness. We realise the importance of our voice when we are silenced", ljus och mörker samt ljud och tystnad.
En annan stilfigur Malala använder på ett skickligt sätt genom hela talet är anaforer. Ett tydligt exempel på detta är precis innan narration när hon upprepar "Their right to" i fyra meningar efter varandra. Ett annat bra exempel är när hon upprepar "We call upon" sex gånger efter varandra när hon uppmanar till handling i slutet av talet. Dom här anaforerna gör att talet får en allvarlig ton med mycket stark och mäktig kraft samtidigt som det smyckar (elocutio) och förskönar språket i sig. Det ger talet styrka och kan vara en bidragande anledning till varför Malala valde att ha med bl.a i början.
I början av ett tal är det väldigt viktigt att fånga publikens uppmärksamhet snabbast möjligt, detta lyckas Malala med till hjälp av ett klimax i slutet på första stycket. Hon säger "hundreds of", "Thousands of", "and millions". Efter denna fortgående gradvisa stegring tror man att nästa nummer ska vara miljarder men istället vänder hon till "I am just one of them". Med detta påminner hon oss om hur många hon talar för samtidigt som hon på ett skickligt sätt anspelar på pathos för att vi känslomässigt ska fastna i talet och känna empati.
Malala framför ett väl genomtänkt tal med många passande stilfigurer som förskönar talet på många sätt och förstärker både tesen och argumenten väldigt starkt. Hon väcker starka känslor i både inledningen och narratio-berättelsen och lyckas få publikens fokus utan problem samtidigt som hon gör oss medvetna om det moraliska ansvar som vilar på oss alla. Med hjälp av fler anslutnings- och sammanlänkningsord mellan styckena kunde dispositionen dock kunna bli ännu mer tydlig och strukturerad.
https://secure.aworldatschool.org/page/content/the-text-of-malala-yousafzais-speech-at-the-united-nations/
http://sv.wikipedia.org/wiki/Malala_Yousafzai
http://www.svt.se/nyheter/varlden/malala-talar-i-fn
http://sv.wikipedia.org/wiki/Antites
http://sv.wikipedia.org/wiki/Anafor
http://www.retorikportalen.org/sv/node/113
Publiceringsdatum: 2014-04-08